Personalities del 3

OK, det jag nu beskriver kanske inte är så mycket en hel personlighet utan mer ett irriterande karaktärsdrag: att låta påskina att man hela tiden vet vad den andre skall säga.

Det är lite släkt med oskicket att ta äran för andras idéer, men här försöker man liksom få credit för nån annans idé redan innan man hört den, vilket är fett irri.

Scenario: Jag hade för ett tag sen kommit på en ganska briljant idé (jo, ibland händer det faktiskt!) för att fixa ett problem med buffring av meddelanden mot ett annat system - något som vi har haft en del problems med på senaste tiden.

Jag börjar dra idén för min kollega - låt oss kalla honom Greger (var kom det namnet ifrån?):

- Jo, Greger, jag tänkte att vi för att fixa problemet så kunde vi istället för att buffra alla...
- Ja! Jag vet vad du tänker säga!
- ...OK, jag tänkte vi dels kunde sätta ner TTL för....
- Precis, jag vet!
- ...och se till att vi bara buffrar...
- Ja just det!

Ok, ni ser mönstret. Vid det här laget har man liksom tappat sugen. Syftet är rimligen att få motparten att tro att alla möjliga idéer som nån annan kan tänkas komma med redan tänkts i Gregers mästerhjärna vid nåt tillfälle.

Nåväl. Häromdagen upprepar sig situationen. Jag ska dra en idé (om än inte lika briljant) om ett annat problem för Greger.

Skillnaden denna gång är att när han första gången avbryter mig och skriker att han vet vad som försiggår i min miniskula lilla patetiska hjärna, så synar jag bluffen:

-OK, Greger. Vad är det jag tänker säga?

Pinsam tystnad och nåt mummel om att "det är nåt med hummfrumm som vi...".

HA!

Nu kanske det dröjer innan han kör det tricket på mig i alla fall...