Hur kan det komma sig att vuxna män (let's face it, det är mest Y-kromosomer i vår bransch) som utan att blinka droppar tabeller i produktionsdatabasen när så krävs, får en liten svettpärla i pannan när de får en konflikt i svn?
Så till den milda grad att de ger sig på att committa sina ändringar både på trunken och den branch vi fixar buggar på (och därmed bäddar för klart mer skumma mergningar senare).
Det är också de som får en osäkerhetsrynka i pannan när ändringar ska mergas mellan brancher.
Det är nåt med versionshantering som gör att folk regredierar till ett osäkert finnigt högstadietillstånd och med flackande blick väntar på att nån annan ska ta tag i det. När mergningar, commits och branchningar är det säkraste man kan hålla på med - gör man fel ber man bara "mamma svn" snällt att ta fram det man hade nyss. Det är det svn är bra på.
Testa att be mysql snällt att ta tillbaka tabellen du just droppade av misstag så märker du skillnaden...
Wednesday, December 12, 2007
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment