Personalities del 2

Mera persönlichkeiten kommer här (läs den spännande första delen här: http://hellrefaraherde.blogspot.com/2008/01/personalities.html):

The Floater. En kille med teknisk kompetens, men inte tillräckligt för att kunna bidra effektivt till projektet. Börjar ofta som utvecklare, men får glida över till mer administrativa sysslor eftersom det han producerar i kodväg inte håller måttet. Plötsligt sitter The Floater som projektledare. Sen går det via mellanchef raka vägen upp i företagsledningen. Om fem år har han optioner, bonusprogram och tjänar dubbelt så mycket som du. Det är ju f-n att man är kompetent. Notera dock att det inte är en variant på 'skit flyter uppåt'-klyschan. Det är inget större fel på karln. Bara det att The Floater inte är tillräckligt vass för att faktiskt producera nåt produktionsmässigt.

The Bit Brain. Kan ibland överlappa med The Fresh Guy. Programmeringens motsvarighet till att ha gröna fingrar. Han gillar datorer och datorer gillar honom. The Bit Brain producerar reg expar lika fort som du skriver mail. Ovärderlig tillgång i projekt - det är alltid kvalitetskod producerad i rasande fart. The Bit Brain har sällan ambitioner att ta ledande roller och bestämma saker. Du måste mata honom med en spec.

Shit-for-brains. Ej att förväxla med The Slow Poke, som faktiskt ofta är kompetent. Shit-for-brains har helt enkelt inte begåvats tillräckligt förståndsmässigt för att kunna koda. Drar ner projektets produktivitet genom att ständigt behöva långrandiga förklaringar. De uppgifter som han får, efter ingående förklaringar komplett med pseudo-kod, blir alltmer triviala alltefter att han misslyckas med att leverera. Att få Shit-for-brains tilldelad till sitt projekt innebär dessutom att de som planerar resurser tycker att de har gett dig en ny resurs, vilket gör att du hamnar längst ner i prioritetslistan nästa gång resurser skall fördelas. Jag gillar svenska arbetsrättslagar, men det vore gött om man kunde få be security följa Shit-for-brains ut ur lokalerna bärandes på en papplåda med en krukväxt och fyra pärmar och personligen elda upp hans passerkort.

The Ego. Killen som har lite för hög uppfattning om sig själv och sina förmågor. Ofta kompetent, men inte i paritet med vad han låter påskina. En udda fågel i vårt svenska jante-landskap - lite typiskt amerikansk i sin framtoning. The Ego får en att gnissla tänder i tysthet när man hör honom gå på om hur saker och ting skall göras, gärna i möten med ledningen, när man själv läst hans mediokra kod och genomskådar the bullshit. The Ego har också ofta inga problem med att ta credit för andras idéer - något som får dig att vilja karva ut hans lever med en sked (ifall det är din idé han snor). The Ego går det såklart alltid bra för. De som bestämmer saker vet såklart inte att han är medioker utan sväljer hela grejen. De hör aldrig dina tänder som gnisslar...

Nu börjar jag få slut på karaktärer. Kanske återkommer i ämnet när jag funderat lite till på folk jag haft förmånen att jobba med.