Société Degénérale

Min första rubrik på franska! (och jo, "Degénérale" är menat som en ordvits...).

Har följt rapporteringen (http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_815041.svd) om mannen som sumpat 46 miljarder för den franska banken. Fyrtiosex tusen miljoner. I runda slängar en Ferrari 430 Scuderia om dagen i 63 år.

Alla hackar på den stackarn, men rimligen är det nåt ruttet i staten Danmark vad gäller övervakningen av dessa unga män i 30 000-kronors-kostymer som mäter sin manlighet i mätenheterna Rolex, Porsche och storleken på aktieaffärerna.

I en artikel (http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_807159.svd) står det att han "lyckades ta sig förbi de säkerhetssystem som banken satt upp". Hmm. Det måste ju ändå vara så att transaktionerna går att härleda till en viss person.

Man kan ju tro att det gått till så att vår käre vän Jerome Kerviel blivit fartblind; han har nog successivt ökat sin omsättning utan att nån slagit larm. Efter en tid känns säkert inte affärer i storleksordningen en miljard Euro som en big deal.

Man hade ju hoppats att följande konversation vid något tillfälle ägt rum på veckans personalmöte på Société Degénérale:

- Eh, bien. Låt se, denna vecka har vi en omsättning på Pierre på 650 000 Euro, Louise har omsatt 760 000 Euro. Olivier har tyvärr bara kommit upp i 270 000 Euro, skärpning Olivier.

- Oui, Monsieur Directeure.

- Bon. Sen har vi Jerome. Han har denna vecka omsatt 1800 000 000 Euro. Merde!

Inget sånt har uppenbarligen förekommit. Förmodligen en simpel rapport från trading-systemet som ingen brytt sig om att beställa.

Det går inte att förstå att de inte sett till att ha ordentlig övervakning av sina anställdas aktiviteter - speciellt i en bonusdriven ersättningsmiljö.

I alla fall är ansvaret delat mellan vår vän Jerome och de som ansvarar för säkerhet och övervakning på banken ifråga.

I värsta fall, och det är nog inte helt otroligt, kände ledningen till det och lät honom hållas så länge det gick bra. När kraschen kommer, så låter man Jerome smaka giljotin...