Better than Thou

Återigen en engelsk titel, det bor uppenbarligen en liten Dolph i mig.

Ni har kanske råkat ut för den det här inlägget handlar om: idealisten, evangelisten. Då talar jag inte om alla de corporate evangelists det vimlar av från Sun och Microsoft främst, utan den verklige idealisten som har sett ljuset och sen inte kan låta bli att försöka sprida det till alla som vill (och efter ett tag inte vill) lyssna.

I mitt fall rörde det sig om Smalltalk. Alltså, det var Smalltalk som företeelse som var 'ljuset'. Och i min närhet fanns idealisten som höll Smalltalks fana högst i alla lägen.

Inget ont om Smalltalk och dess olika dialekter - mer OO-purism än så är svårt att tänka sig - allt är objekt - även klasser och integers (1+2 innebär att man skickar meddelandet '+' till objektet 1 med parameter objektet '2'). Para det med grymma utvecklingsmiljöer och en varm och cosy feeling som bara Smalltalk kan ge och man har en vinnande kombination. Eller?

Problemet kommer när man skall jobba kommersiellt tillsammans med idealisten. Kommersiellt innebär att man skall jobba för pengar som nån känner sig villig att hosta upp.

Det innebär ofta också att man ska jobba i ett team tillsammans med folk som har kompetens på den valda plattformen (och den valda plattformen är en kommersiellt gångbar plattform = inte Smalltalk).

Smalltalk hade kunnat vara vad Java och C# är idag - preferred choice of språk och utvecklingsmiljö för bulken av alla nystartade utvecklingsprojekt.

Det är som sagt squeaky (förlåt vitsen) clean vad gäller objektorientering. Det saknar också den ofta (enligt min mening) onödiga statiska typningen i Java/C++/C#.

Helt enkelt en produktiv miljö second to none.

Men, marknadens vägar äro outgrundliga, eller snarare beroende av smarta marknadsförare med stora pengasäckar i bakfickan (läs Sun, Microsoft).

Hade det funnits en dylik pengasäck bakom marknadsföring av Smalltalk på den tiden då Javas showcase var vinkande tomte-appleten, så hade Sun kunnat lägga ner den satsningen.

Då var Smalltalk sedan länge redan moget och hade bevisat vad det gick för (det var under en period ganska stort i USA som plattform för t ex banksystem och administrativa system).

Resultatet av den frånvarande marknadsföringspengapåsen är att det inte finns nån marknad (i alla fall inte i Sverige) för Smalltalk.

Då återkommer vi till problemet med idealisten. Att sitta i projekt med honom (i en kommersiellt gångbar miljö) blir en evig whine-fest.
"Aaargh. I Smalltalk hade det varit mycket enklare".
"Varför tycker alla Java/C#/C++-människor att det är så j-a bra. Det suger ju jämfört med Smalltalk".

Kort sagt ingen rolig person att dela skyttegrav med.

Och omöjlig (eftersom han är en idealist) att få att inse att det handlar om stålar. Den bästa teknologin vinner inte - det är den med mest buzz som vinner och på den fronten står sig Smalltalk slätt.

Jag älskar idealister - må de sprida sina tankar och visioner till massorna i evig tid - bara jag slipper sitta i samma projekt som dem...